The Lone Ranger

Gick och såg The Lone Ranger i söndags. Länge sedan jag gjorde en recension nu, så det är fan på tiden!

I det här spännande äventyret fyllt med action och humor får den maskerade hjälten nytt liv genom nya ögon. Indianen och andekrigaren Tonto återberättar de okända historierna som förvandlade John Reid, en lagens man, till en rättvisans legend. Historier fyllda med stora överraskningar och massor med humor när de två oväntade hjältarna måste lära sig att samarbeta och kämpa mot korruption och girighet.

Källa: SFbio

The_lone_ranger_SEIKE

Bedömning: Fick aldrig riktigt någon känsla för filmen. Rent visuellt så är den snygg, men storyn och karaktärerna satte sig aldrig. Det var mest två och en halv timme utav humoristiska inslag utan riktig handling. Huvudkaraktären John Reid (spelad av Armie Hammer) har varit borta ett par år ifrån sin hemstad och kommer hem i början utav filmen till en barndomskärlek som gift sig och skaffat barn med John’s bror. Redan där föll det väldigt platt för mig.
Johnny Depp är alltid kul i roller som den här, men det är för att jag tycker om Depp och inte för att rollen i sig var bra. En av de sämre han spelat skulle jag nog säga. Gillar inte alls hur de valt att gestalta indianerna över huvud taget. Den enda karaktären jag egentligen tyckte bra om var William Fichtner i rollen som filmens bad guy, Butch Cavendish.
Filmen är underhållande till och från, men jag skulle inte rekommendera att man går och ser den på bio om man inte har fruktansvärt tråkigt och mycket pengar över.

THE LONE RANGER SEIKE

Handling: 1/5
Foto: 4/5
Skådespel: 2/5
Musik: 2/5