Filmtips och tankar kring nuet

Såg Prinsen av Egypten tillsammans med Yoru för någon vecka sedan. Underskattad film. Om någon som läser detta inte har sett den så är det ett måste! I command you!

Det har varit mycket trams hit och dit den senaste tiden, och jag försöker verkligen göra det rätta i alla lägen men ibland så blir det bara så fel.
Känner mig lite som Hercules i början utav Disney’s animation då han i princip river en hel marknad. Minns ni det?
Han råkar falla in i en pelare när han ska fånga en frisbee och när han försöker rätta till saken genom att ta tag i pelaren så resulterar det bara i att den pelaren stöter till fler pelare som faller. Tillslut så står han där mitt i förödelsen medan alla anklagar honom för sin klumpighet.
Till skillnad ifrån Hercules så har jag svårt att se mig komma ut som hjälten i slutet av filmen. Världen fungerar tyvärr sällan på det sättet har jag märkt. Då är det mer som i Christopher Nolan’s Batman-trilogi där den sanna hjälten agerar i skuggan av en falsk sådan.

Jag har svårt att hantera verkligheten av just sådana anledningar. Fastnar lätt i moral-tankar. Jag vill kämpa för allas bästa och inte offra någon för “the greater good” – och nu är vi tillbaka på Princen av Egypten igen. Farao offrar herbéernas välfärd för att bygga Egypten och beordrar sina soldater att döda deras barn så att de inte ska bli fler och kunna stå upp mot honom.
Nu låter jag jävligt vänster-politisk här, men jag är helt emot att en part ska behöva lida för att en annan ska ha det bra – oberoende utav ras, ekonomi, ålder eller andra oväsentliga ting som människan älskar att haka upp sig på.

Där har ni några filmtips i alla fall. Prinsen av Egypten, Disney’s Hercules och Batman-trilogin!
Nu ska jag sluta pladdra och hoppa i säng. Imorgon så måste jag upp och jobba tidigt.