Hade filmkväll med några utav mina närmaste vänner och min syster idag.
Vi såg en lite udda film som hette Moon. Den va inte dålig, men jag tror att man måste vara på rätt humör för att orka se en sådan film vilket jag inte riktigt va idag. Vi påbörjade Kung Pow och hann ungefär halvvägs innan folk blev trötta. Syrran har körlektion nu på morgonen så hon gick och la sig och Tobbe och Thomas var tvungna att åka hem. 
Nu ligger jag ensam vaken ute på soffan och filosoferar. Det är så många tankar som går genom huvudet på samma gång. De slår knut på sig själva.
Jag tycker om att sätta ord på känslor. Det ger mig lite perspektiv. På senaste tiden så har jag börjat känna mig mer och mer främmande inför tillvaron och situationer som jag ställs inför. Vilsen och borttappad på ett sätt. Avtrubbad och en slags likgiltighet kommer över mig titt som tätt. Har liksom “gjort det förut”. Är det såhär det ska kännas? Är mina känslor naturliga? Och gör jag rätt val? Jag ser världen med andra ögon samtidigt som jag sitter fast i sorger som vägrar släppa taget. Hur ska en människa kunna hantera en sådan omställning på så kort tid? Vad förväntas av mig? Varför står jag här och förfaller i allt jag älskar?
Vem är jag?
Ramlade över olika texter som är skrivna om mig här och där. Andras åsikter och tankar. Människor jag aldrig sett. Det är som att läsa om en annan människa. Vad har jag gjort som har gett dem den bilden utav mig? Vilken verklighet lever de människorna i, och vad för typ av roll spelar jag i den? På ett sätt skrämmer det vettet ur mig. Vem definierar vem jag är? Jag känner mig själv, men om ingen annan ser vad jag ser… vem är jag då?
Håller på att skriva ett inlägg om helgen och StorCon parallellt med detta, men jag lyckades inte formulera mig rätt där just nu. Det var så många goda intryck som för tillfället känns väldigt långt borta. Tänker skriva när jag kan relatera igen.
Behöver nog sova lite.
Skönt att höra att det inte bara är jag som grubblar över sånt där, hur det kan komma sig att folk uppfattar en så olika och ibland helt galet fel.
Jag tror att det handlar mycket om den andre personens erfarenheter och hur de relaterar till saker. De bildar en uppfattning baserat på sin egen uppfattning om hur världen ser ut och alla har ju olika saker att relatera till, olika livshistorier. Det tar tid att lära sig att se saker utifrån så att säga, att vidga sitt synsätt och förstå att saker kanske inte är som man tror vid första ögonkastet.
Så länge du själv vet vem du är så spelar det egentligen ingen roll vad andra tror, även om det är skitsvårt att släppa.
Andas och låt det ta sin tid så kommer du hitta tillbaka till rätt väg igen. Det är ok att vara lite vilsen ibland, det är så man lär sig.
Känslan av att ha en hjärna som aldrig vilar?
Och alla känslor är naturliga, därimot är de kanske inte alltid “rätt”. Vi känner ju dom oavsett – men jag tror att de stjälper lika många gånger som de hjälper.
Tror för övrigt att det man själv ser om sig själv och det andra ser kan båda vara sant, två sidor av samma mynt sas.
Alla är vi vilsna ibland, men man brukar komma rätt till slut. (Är jämnt vilsen, min hjärna & mitt hjärta i ständig konflikt).
Känns bara som om att jag stör när jag kommenterar då jag inte vet vad jag ska säga..
Bara du kan definiera vem du är.. Andra kan bara definiera den bild dom fått av dig och den bilden kan vara nära sanningen eller helt och hållet missförstådd och helt olik dig. Du är du och bara du vet vad det betyder att vara du 😀
Trots att jag aldrig befunnit mig i en sits som liknar din kan jag känna igen frågeställningen “vem definierar vem jag är?”. Det korta och enkla svaret på den frågan är (som andra redan skrivit) DU! Du är den du är oavsett om andra ser det eller inte. Däremot kan jag tänka mig att det lätt skapas parallella “jag” iom soc media osv.
Delar av ditt inre (och yttre för den delen!) blir så spridda och lite “allmän egendom” så att säga. Alla upplever att de har en egen relation till dig, din person, dina handlingar osv. Men de flesta känner ju bara små lösryckta bitar av dig och måste fylla i tomrummen själva och bygger förstås upp en Seike-bild som du kanske inte känner igen alla gånger.
Men det är ju inte nödvändigtvis DU. Och det viktigaste är att du vet det.
Kul att StorCon blev bra! 🙂
Jag vet inte vad jag egentligen ska skriva. Jag tyckte det var så fantastiska bra tankar. Du skulle verkligen ge ut en bok. Den skulle nog vara fantastisk att läsa.
Jag har alltid velat bli författare. Har en bok i åtanke som jag börjat jobba på. Vi får se vart det leder! Förhoppnings så släpper jag den inom fem år i alla fall!
Okej…. Jag har en hjärna av typ skumgummi känns det som… Men alla har en bild av en annan person som kan vara mer rller mindre trevlig. Vissa jag känner ser dig som ett freak medan jag gillar dig och det du gör för den du är. Eller ja jag känner dig inte men uppfattningen jag fått av denna bloggen, ask och emcore. Jag ser dig som en stark människa som gärna kommer med tips på hur man ska kunna må bättre/bli gladare. En person som inte struntar i sina fans utan faktiskt bryr sig. Du varken röker eller dricker särskillt ofta vilket gör dig till en bra förebild för många unga och äldre. Bilden jag fått av dig har du fått genom att… Va dig själv och visa dig som en snäll, hjälpsam och ärlig person.
Sorry för att det blev en komentar som blev lika lång som en roman… 🙂
Såna här situationer är så jobbiga…det räcker inte med “Var dig själv” när man inte vet vem man är!
Man får helt enkelt låta saken bero tills man poff! Kommer på det!
Fina du. Känner igen det där, jag är förvirrad i känslor och massa sådant. Det är så svårt att veta om man gör rätt val eller inte, men om man inte försöker så får man ju inte veta det heller, men sen ska man ju samla mod nog att göra det. Jag önskar dig allt bra i världen och att det ska gå bra för dig med allt. Kramar om dig.
hej! jag tycker personligen att det är bra att du skriver ned tankar som flyter omkring I ditt huvud. även tankar och känslor som är jobbiga men även sådana som är bra . för på så sätt är det lättare(iallafall för mig) att se vad man tänker inte bara kolla på det. utan också få bort lite av sånt som tynger än. men jag hoppas verkligen att du känner att du får det lättare att förstå saker och ting som du funderar över och sånt som du själv vill få svar på ! hoppas du förstår vad jag menar 🙂 ha en fin dag !
Man uppfattar sig själv på ett sätt och andra uppfattar en på deras sätt, ju bättre personen känner dig ju mer kanske deras uppfattning stämmer överens med din egen. Dock tror jag inte att någon kan uppfatta någon annan så som denna person uppfattar sig själv, för ingen kan helt veta vad som rör sig i någons tankar. Allt man kan göra är att hoppas på att folk uppfattar en på ett bra sätt. Haha, hoppas någon fattar hur jag menar xD
Bara var dig själv trogen och gör det du känner att du kan vara stolt över/trivas med, så får alla andra ha sina uppfattningar!
Jag brukar ofta finna mig sjäv i att göra samma sak dag ut och dag in, då brukar jag bara rensa tankarna och sova lite så blir det bättre!!❤❤❤ Jag ser dig som en av mina förebilder som jag ser upp till och beundrar för att du är så underbar och har så fantastiska tankar och ideer och det är du själv tillsammans med alla andra som definerar vem du är!!❤❤❤
Det är väl kanske inte helt konstigt om du zoomar ut lite för tillfället. Verkar som om du har jobbat dygnet runt senaste veckorna och det skulle tära på vem som helst. Du får ta hand om dig så att det som du älskar att göra inte bara blir ett jobb att göra.
När det gäller andras syn på dig får du väl se dig som en bok eller en film. Fråga 5 personer om vad de tyckte om personerna i den och du får 5 olika svar. Och inget av dem kommer vara precis som författaren tänkt sig… Sen ska vi inte prata om de som skumläser lite och är experter… Det jag ville säga, om än ngt omständigt, är att alla kommer att ha sin åsikt men ingen mer än du har hela bilden.
Tack så mycket för stärkande ord
Jo, sova är nog precis vad du behöver göra. Det är svårt frågor och har sällen ett svar. Men ibland behöver man kanske bara släppa det och tänka framåt och vad man ska göra och inte bry sig om vad andra tycker och tänker. Men det är svårt och man tänker för ofta på vad andra tycker än vad man själv känner. Men det bästa är nog att bara släppa det för tillfället och sova bort det.
Kram
Kan känna precis som du beskriver dig ibland, eller rättare sagt ganska ofta. Känner sig så vilsen och borta och vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Ändå finns det inga riktiga problem, bara konstiga tankar. Men du verkar vara ganska bra på att ta dig ur sånna tankebubblor, gör det! ❤
Förresten om du vill veta vilken roll du har i min värld, ska du få det: DU ÄR MIN FÖREBILD OCH DEN GRYMMASTE , SNYGGASTE MÄNNISKAN PÅ JORDEN❤❤❤
Jadu, det är knepigt det där med hur andra uppfattar en och vem man själv upplever att man är. För några år sedan gick jag en ledarskapskurs (UGL) som i mångt och mycket går ut på att spegla sig själv i gruppen och få lära sig mer på gott och ont om hur andra uppfattar en. Det var en stark upplevelse för mig, men som tur var inte knäckande. Vet dock att det inte är ovanligt att folk måste uppsöka psykologisk hjälp efter UGL-kurser just för att det är svårt att hantera när bilderna inte alls går ihop. Jag kan tänka mig att det måste vara närbesläktat med att bli en offentlig person som alla har åsikter om. Tänk då på att nästan alla som du inte känner väl bara fått en mediebild av dig. Lita bara på folk du faktiskt känner och som är dina vänner och som vill dig väl. Kram!