21 Dec

04:52 AM

Det här måste vara något av det absolut roligaste jag någonsin sett i mina dagar. Min syster hade vett nog att visa mig klippen, och jag är totalt frälst! Så fruktansvärt kul! Kände mig helt enkelt tvungen att dela med mig till alla er som inte redan sett, och har ni gjort det så kan ni gott se det en gång till. Lika underbart varje gång!

That’s where the Honky-Tonky-Nonky-Bonkers live!” ❤

19 Dec

17:31 PM

I Thailand så vilar halvmånen som ett gulaktigt leende mot mig ikväll. Jag står på stranden rakt under Orions bälte och lyssnar till vågorna.
Min första dag i Thailand har kommit till sin ände, och den har jag sovit bort.

Känslan av utanförskap kan bli så otroligt påtaglig.
Livet handlar egentligen inte om att hitta sig själv, utan om att bygga upp den människan som man ska komma att bli. Det är inte som att det ifrån början finns en borttappad del som man måste leta efter. Man väljer sin egen väg och material för sina byggklossar.
Jag känner mig inte utanför nu, utan reflekterar över meddelanden som jag har fått utav några av mina supporters.
Unga människor letar intensivt efter tillhörighet. Vissa växer aldrig ifrån det. Det är inte en fråga om mognad, utan snarare självständighet. Att klara av att stå ensam är en konst som den utstötte tvingas lära sig att behärska.
Jag är tacksam. Alla de år som jag inte kände att jag kunde känna tillhörighet till omgivningen har gjort mig stark.
Sorg härdar, och hur meningslöst det än kan kännas så är det oss präglade som står starkast i slutet.
Glöm inte det.

Familjen och vänner till oss beslutade oss för att äta mat ihop hos mister Pol som äger en restaurang inte långt ifrån där vi bor, och hotellet som vi bodde på när jag besökte Thailand för första gången. Vi går hit minst en gång varje resa. Tog med mig en skiva, poster och några små flyers. Tyvärr så är inte Pol här ikväll, men hans fru fick ta emot presenten.

Att de har god mat i Thailand är ingen nyhet, men det förundrar mig ändå varje gång.
Vårt sällskap ikväll är också trevligt. Har inte träffat dem förut, men vi kommer bra överens. Det är tydligen gamla arbetskamrater till min far. Jag tycker om att stifta nya bekantskaper, men efter en stund så blir det påfrestande.

På ett sätt är jag en ensamvarg, trots min sociala kvalitéer. Jag söker mig gärna undan stora folkmassor, om inte fysiskt så mentalt. Sjunker in i mobilen eller pluggar i hörlurarna med musik. Det har hänt flera gånger att jag suttit mig ner och läst under fester eller tillställningar. Har ofta en bok med mig om jag ska ut, och ser alltid till att packa ner laddaren till mobilen för att kunna använda den flitigt.
Jag tror att jag kan missuppfattas som ointresserad och dryg på grund av detta.

Nu släpper de iväg eldballonger en bit bort. Ni vet, sådana som de har i filmen Tangled. Det är väldigt stämningsfullt och lugnande.
Är tvungen att gå tillbaka till sällskapet. De började tydligen undra om jag hade gått hem, så mamma ringde mig och avbröt min koncentration. Jag uppslukas lätt utav det jag håller på med, på gott och ont.
Att skriva är lite som meditation. Ska avsluta nu och fortsätta att socialisera.
Godnatt.

18 Dec

20:28 PM

Äntligen framme!
Som väntat så fungerade inte internet i Kina, ens när vi satt i loungen. Det gjorde egentligen inte så mycket eftersom det fanns gratis ALLT, så hade fullt upp med att proppa mig full med god mat ändå. På hemvägen så kommer vi att ha dubbelt så lång väntetid mellan flygresorna att spendera. Det betyder åtta timmar istället för fyra, vilket i sin tur betyder dubbelt så mycket gratis mat! Längtar nästan.. Haha!

Det är så fint att man kan rösta hur bra man tycker att de som sitter i transferen sköter sitt jobb. Alltså de som kollar passet när man tar sig mellan planet och själva transfer-salen.
Framför dem så har de en liten maskin.
Såhär ser den ut:

20121219-025009.jpg

Vet att man inte får ta kort, men det strutade jag i.
Fotograferade en hel del där jag inte fick måste jag erkänna. Fick till exempel inte ta kort inne i tax-freen och blev tillsagd flera gånger, bland annat när jag valde Sveriges stolthet som motiv – en monter med Absolute Vodka.

Jag brukar rätta mig efter regler, men när de är så fåniga som i det här fallet så ser jag ingen anledning till att följa dem. Lite som att man inte fick ha mössa/keps i skolan. Fick aldrig en bra förklaring till regeln vilket resulterade i att jag ignorerade den.

I vilket fall så gick resan bra. Sov nästan hela vägen på båda planen.
När vi landat i Bangkok så var flygplatsen full med munkar. Flera hundra! Inte sådana munkar som man äter, utan de som har på sig lakan och ber och har sig.
Vet inte om man fick ta kort på dem heller, men det gjorde jag ändå!

20121219-030136.jpg

Ungefär två timmars bilresa i en bekväm och rymlig minibuss senare så var vi framme. Ett kärt återseende av huset och mitt rum här i Rayong, och nu ligger jag i sängen med air-conditionen flåsande i nacken. Kommer att sova gott efter att jag publicerat detta.

Ska försöka uppdatera lite då och då under resan. Har så mycket att skriva om redan nu som jag valt att utelämna, mest för att jag är trött..
Dessutom så tjatade mina lärare i skolan jämt om att jag var en god skribent men att jag var tvungen att lära mig hur jag skulle förkorta mina stycken och sortera bort överflödiga detaljer.
Skojar inte när jag påstår att jag skulle kunna skriva en hel bok om bara den här dagen med lika många sidor som det fanns munkar. Har så mycket tankar och känslor inom mig.
Men som sagt, känner jag i framtiden för att göra ett inlägg om det som inte riktigt kom med nu så har jag det på lager. Det kommer säkert flera vackra dagar i livet när jag kommer känna ett sug efter att blogga lite utan att något speciellt hänt just den dagen. Då är det bara att fiska i minnesväskan!

Det är förresten mitt partytrick. Ge mig ett ämne, vilket som helst, och jag kan snacka/skriva om det i evigheter. Inte fakta-enligt förstås, men orden tar liksom aldrig slut. Har alltid någonting att säga, även fast jag lätt rullar av på sidospår och tillslut glömmer av ämnet som grundade diskussionen.
Jag är en människa som vet lite om mycket och har en åsikt om allt. Nästan.

Hur som haver.. Nu är klockan tre på natten och det är dags för mig att bekanta mig med John Blund.
Godnatt!

17 Dec

15:31 PM

Sitter med familjen i en gigantisk taxi på väg till Arlanda. Planet flyger om ganska exakt två timmar och sedan väntar ett dygn av resande.

Längtar lite i smyg till Kinas transfer. Känns så nostalgiskt varje gång. Brukar nämligen alltid byta där när jag åker till antingen Thailand eller Japan, så har varit där så många gånger nu att det nästan börjar kännas lite hemma på något sätt.
Kommer att få sitta i en sådan fin VIP-lounge i fyra timmar i väntan på nästa plan. Känns bra! Kanske kan blogga lite då om jag har ork.
Annars så skriver jag först när jag är framme i huset i Thailand istället, lite beroende på om jag har någonting att skriva om och ifall internet kommer att fungera eller inte.

Kina är ett sådant underligt land som tycks avsky sina turister. Aldrig varit inne i själva landet, men har hört historier, bland annat ifrån min käre far.
Själv har jag bara fått erfara flygplatsen, men det har varit nog för att skaffa mig den uppfattningen. Bara en sådan sak att det är helt omöjligt att få tag på internet om du inte har ett Kinesiskt nummer eller adress eller vad det nu är – det säger egentligen tillräckligt.

Nu ska jag inte sitta och hata på kineserna det första jag gör här. Vad är det för sätt att inviga bloggen på?
Kina är säkert jättebra. Gillar flygplatsen i övrigt, trots de lite obehagliga männen som städar toaletterna och har för ovana att stå och stirra eller helt sonika börja prata med mig på kinesiska som om jag skulle förstå. Bortsett ifrån dem och att jag höll på att frysa ihjäl där sist jag åkte hem ifrån Thailand så är allt bra.
Vill minnas att det var omöjligt att hitta ett rökrum för mina nikotinberoende bandkamrater när vi åkte förra året också.. och den onödigt stränga säkerheten. Man visar passet en gång, går ner för en trappa och måste visa passet igen, som om man skulle hunnit byta identitet på den tiden. Men det är säker nödvändigt. Jag ska inte klaga.
Jag gillar Kinas transfer. Som sagt så längtar jag. Låter ironiskt nu efter texten ovanför, men så är inte fallet!
Det är alla roliga minnen som jag fått uppleva som gör det så nostalgiskt. Kan i princip byggnaden utantill och det är alltid trevligt att återse bekanta platser.
Mest längtar jag såklart till Thailand ändå. Ska försöka sova på planet så att resan går fort!

Nu skriver jag bara i ren tristess.. Vi borde vara framme vid Arlanda snart.
Ett MVG till alla som orkade läsa hela texten!
See you★